Internationellt arbete och sociala rättvisefrågor är vad juristen Madeleine Sundell brinner för. Som scout och engagerad i Frälsningsarmén har hon arbetat ideellt med frågorna länge. Hiv och aids ser hon som den absolut största orättvisan i världen. Via Göteborgs universitet fick hon möjlighet att göra utlandspraktik vid FN-organisationen International Labour Organisation (ILO) i Genève. Där var hon med och utarbetade en rekommendation för icke-diskriminering av hiv-positiva i arbetslivet.
Att hon engagerat sig i hiv- och aids-frågan handlar inte om ett val – frågan drabbade henne. Och det man har sett kan man inte lämna, menar hon.
– I mitt sociala engagemang i stort kom frågan som ett bombnedslag. Människor med hiv diskrimineras, de dör och det finns inget vaccin. Och det finns så mycket okunskap kring aids. I många afrikanska länder råder till exempel uppfattningen att om en hiv-positiv person har sex med en oskuld blir man frisk.
Parallellt med sitt internationella engagemang driver Madeleine tillsammans med en senior partner en juridisk byrå specialiserad på familje-, fastighets- och arbetsrätt. Där åtar hon sig också konsultuppdrag för civila organisationer. Byrån gör att hon får ihop till brödfödan och ger henne nödvändig erfarenhet, samtidigt som hon funderar över hur hon bäst ska kunna arbeta internationellt. Att välja diplomatbanan är ett alternativ. Att arbeta inom FN ett annat. Men efter att ha varit på ILO vet hon att på högkvartersnivå vill hon inte arbeta, utan hellre på lokal nivå.
– I högkvarteret skriver man och talar mänskliga rättigheter, men man lever dem inte. Det är en ständig jakt på makt. Och visst måste man ha makt om man ska åstadkomma något, men man måste få den given till sig. Jag hoppas att FN kan fortsätta det arbete med effektivisering och ökad transparens som Kofi Annan påbörjade. Fokus måste flyttas från högkvarteret till den lokala nivån eftersom kunskap och personal behövs där frågorna finns. Små lokala organisationer kan göra så otroligt mycket med lite pengar. Problemet är bara att de inte kan söka pengarna för de vet inte hur man gör, säger Madeleine.
Att det finns otroligt mycket kunskap, men på fel ställe, är något hon lagt märke till när hon som ambassadör för Stiftelsen Ungt Ledarskap rest runt till olika platser världen över. Madeleine tycker att det skrivs för många rapporter av folk som aldrig befinner sig där det verkligen händer. Om man istället lade ner lite arbete på att få till exempel lokala arbetsgivare att förstå hur de kan arbeta med en fråga, då skulle det hända saker. Madeleine tror verkligen på förändring, men inte genom att man undertecknar ytterligare en konvention. Och detta gäller inte bara i de afrikanska länder hon varit i, utan i allra högsta grad i Sverige också.
– Det är inte säkert att en förskollärare vet vad ett flyktingbarn på svensk mark har rätt till enligt FNs barnkonvention. Det hjälper inte att chefen har varit på konferens någon gång där frågan tagits upp. Kunskapen måste ner till dem som hanterar frågorna praktiskt.
Madeleine Sundell tog examen vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet år 2009. Hennes examensuppsats handlade om Corporate Social Responsability, CSR, det vill säga det sociala ansvar företag tar på sig, utöver deras lagstadgade skyldigheter.
– Jag tror att företagen vill mer än det som krävs av dem enligt aktiebolagslagen, det vill säga att generera vinst åt aktieägarna. Här gäller det att identifiera de sociala mervärdena för företaget och personalen. För svenska Volvo till exempel, som tar ett stort socialt ansvar i Sydafrika, handlar det om att få sina medarbetare att inte drabbas av aids utan att leva ett bra och hälsosamt liv.
Madeleine är väldigt nöjd med sitt val av utbildning. Den har gett henne en bra plattform för de frågor hon arbetar med, tycker hon.
– Även om jag läst krediträtt och skatterätt, när det egentligen är mänskliga rättigheter jag är intresserad av, har det lärt mig hur man hittar information och argument, och sedan hur man berättar en slående historia som övertygar.
Text och bild: Annika Söderpalm
Klicka här för juristprogrammet.
Intervjun gjordes i maj 2011 i samband med alumnarrangemanget "Goda språkkunskaper - en dörröppnare till arbetslivet", inom ramen för Göteborgs universitets Språkår